Svensken som slogs för Cameron

Nina Persson i The Cardigans blir säkert oftare igenkänd än någon annan med rötter i småländska Bankeryd. Förre partiledaren Göran Hägglund är kanske den makthavare som välinformerade svenskar förknippar med samma ort. Men Hägglund har både hunnit flytta in och flytta ut och vad gäller makthavare från Bankeryd bräcker ingen doldisen Mats Persson.

Mats Persson ägnas drygt 2 200 tecken på engelskspråkiga Wikipedia, mer än dubbelt så stort utrymme som finansminister Magdalena Andersson. På svenskspråkiga Wikipedia har han inte en enda bokstav.

När Mats Persson rekryterades av den brittiska premiärministern David Cameron i maj förra året, behövde ingen tvivla på hans uppgift. Persson hade lett den EU-reformistiska, brittiska tankesmedjan Open Europe, som verkar för ett decentraliserat, öppet, frihandelsvänligt EU, under medborgarnas kontroll. Cameron skulle förhandla ett nytt avtal med EU och hålla folkomröstning. De två lades ihop och Mats Persson kallades snart för »EU-invandraren på vilken David Camerons framtid hänger«. Det var Persson som skulle vara tänkaren bakom den brittiska regeringens Brexit/Bremain-strategi.

När politiknördpublikationen Politico utsåg de mäktigaste personerna i EU – en från varje land – knep Mats Persson den svenska platsen.

Persson var inte en ny bekantskap för David Cameron och hans regering. I en av sina få svenska framträdanden, på Dagens Nyheters debattsida i januari 2013, berättade han att Open Europe agerat »bollplank« till David Cameron, inför ett linjetal om EU. Talets syfte var att dra upp riktlinjerna för ett öppnare, mindre centraliserat EU. Sverige borde stödja Cameron i hans ambitioner, skrev Persson, eftersom ett EU som inte förmådde förankra sin existens hos medborgarna och möta eurokrisen med reformer, förr eller senare skulle tvinga Storbritannien att lämna samarbetet. Det vore inte bra för Sverige.

»Ett EU utan Storbritannien«, skrev Mats Persson, »skulle innebära dåliga nyheter för Sverige. Den inre marknaden skulle krympa med 15 procent och skada svensk tillväxt. Svenska exportprodukter till Storbritannien, som förra året uppgick till nästan 140 miljarder, skulle troligtvis utsättas för handelshinder. Cirka 160 miljarder skulle försvinna ur EU:s budget, vilket delvis måste kompenseras genom att svenska skattebetalare bidrar ännu mer.

Sverige skulle också gå miste om sin överlägset viktigaste allierade för ett liberalt och utåtriktat Europa. Utan britterna skulle exempelvis Europas frihandelsblock med Sverige, Nederländerna, och Danmark förlora sin förmåga att blockera oönskade beslut i EU:s ministerråd i frågor som bestäms genom så kallad kvalificerad majoritet. Europas gravitationscentrum skulle kraftigt förskjutas i en mer protektionistisk riktning. Britterna, med sin plats i FN:s säkerhetsråd, skulle utgöra en slags andra europeisk röst i de globala freds- och säkerhetsfrågorna. EU:s legitimitet skulle minska.«

Det är inte britternas vilja att reformera EU som utgör ett hot mot unionen, skrev Persson: »Det största hotet kommer istället från de länder som vägrar se att EU som det ser ut i dag inte längre håller måttet.«

Drygt tre år har gått sedan Mats Persson skrev den artikeln. Nu har den folkomröstning han förutspådde hållits. Han låg själv bakom mycket av strategin. Resultatet blev knappast det han själv önskade, men det han befarade och varnade för. I nästa vecka besöker han Fokus i Almedalen för att berätta vad som händer härnäst. Ni som inte är på plats eller inte fått rum på Fokus stora Brexitmingel onsdagen den 6 juli, kan läsa vad som sades här på Fokus.se.